Akademisk Ridkonst

Akademisk Ridkonst för mig...

Jag började med akademisk ridkonst för att jag tycker at det är en logisk utbildningsväg för både mig själv och mina hästar. Jag tränar dem steg för steg för att bli starkare, smidigare och därmed mer hållbara. Jag måste även träna mig själv för att nå samma sak. Smidighet, styrka och balans är lika viktig för oss båda. Jag måste lära mig att kontrollera och koordinera min kropp så att jag inte stör hästen utan kan hjälpa den i sin väg mot samling.

När jag utbildar elever tillsammans med sina hästar ser jag helheten och harmonin i ekipaget.
Jag hjälper varje ekipage utifrån deras förutsättningar och det finns inga hästar eller ryttare som inte kan lära sig akademisk ridkonst. Man behöver inte någon speciell ras för att rida akademiskt. En del behöver börja med NH-träning för att kunna kommunicera bättre med sin häst för att sedan gå in på AR träning. Dessa två utbildningssätt tycker jag kompletterar varandra optimalt.

Lillebror och Ewa

Jag tar emot veckoelever för intensiv träning med sin egen häst eller i vissa fall med någon av mina hästar. Man kan även komma hit regelbundet för träning eller om ni är flera så kan jag komma till er. Hör av er för information. All träning sker individuellt.

I viss mån tar jag även emot hästar för träning.

Enligt Bent Branderup..

Valda meningar från reportage i tidningen:
Hästen nr 5/00

Kärnan i Akademisk ridkonst är samling. Ej genom att rida mellan framåtdrivande och för hållande hjälper. Då uppstår bara spänning, och det är inte detsamma som samling! Hästen kan bara utföra en korrekt samling när den är helt avslappnad, anser Bent Brandrup. Grunden för samling är att rida hästen "lång och låg", för att få den att tänka nedåt-framåt.

– Det är inte lätt, men det är den lättaste metoden och det krävs minst hjälper. Handen skall vara så mjuk att hästen vill ge efter. Det positiva som händer är att man får ett lyft i den främre delen av ryggen, just där vi – ryttare sitter!

Så fort hästen tänker på rätt sätt skall man börja aktivera bakdelen och den bärande funktionen. - Hästens bakdel består av flera delar. Precis som en skottkärra, använder den bakbenen till att skjuta på med, medan frambenen bär upp kroppen. Rids hästen så, med en extra tyngd på ryggen leder det till en nedtryckning i länden. Det vi vill göra istället, är att få bakbenen att bära upp kroppen. Bärkraften är viktigare hos ridhästen än skjutkraften.

När hästen är lösgjord (avslappnad och söker sig framåt - nedåt) kan man träna den att föra fram bakbenen under sig. Det gör man genom att rida hästen i böjning. Bent använder skolan "öppna" för att få fram bärigheten i det inre bakbenet. Hästen får ej hänga på den inre tygeln, utan skall lätta på den. Han använder skolan "sluta" för att få fram bärigheten i det yttre bakbenet. När hästen anses vara lika stark i båda sidor - när den kan föra fram båda bakbenen mot tygndpungten blir resultatet "piaff".

"Piaffen " är inte målet - utan medlet! Det ger ryttaren möjlighet att styra bakbenen. Det är från piaffen man får den största ökningen, eftersom hästen då för sina bakben så långt framåt och med styrka kan skjuta på. Hjälperna är lite annorlunda än vanlig tävlingsdressyr. Bent menar att kroppens rörelse styr hästen. Tyglarna och ryttarens skuldror påverkar hästens bogar, och används för att ställa, böja och vända hästen i början. Bettet skall bara korta eller länga hästens hals. Skänklarna och ryttarens höfter kontrollerar hästens höfter och böjer bålen. Ryttarens kroppshållning reglerar farten! För fram bäckenet när du vill öka, och tippa det en aning bakåt när du vill minska. Alla övningar lärs in i skritt. Det är viktigt att ryttaren hinner med att tänka vad hästen skall göra, och vara uppmärksam på svaret. Kan hästen väl göra rörelsen i skritt, kan den även det i trav och galopp!

Den Akademiska ridkonsten är så mycket mer än teknik. Det är en livsfilosofi om att ridning och umgänge med hästar skall vara en ren njutning!